Välkomna till veckans Majposten. Det är mycket som händer bakom kulisserna just nu. Till exempel jobbar vi på en guide till Majorna som ska bli tillgänglig för den som vill.

Gillar du att titta på ofärdiga saker och komma med feedback – svara på mejlet så ska du få en sneak peek.

Och som vanligt, fortsätt höra av er med tips och kommentarer. Allt läses!

Majposten är ett gratis veckobrev om Majorna.
Koll på Majorna. Varje torsdag.

Bruno har lagt sig till rätta i en av två fåtöljer. Pär Hagström försöker förgäves få ”Mr Skeppet”, som hunden också kallas, att flytta på sig.

Jenny Roos ser på med en ganska van blick och berättar om dagens utmaning med glasåtervinningen. Så småningom accepterar Bruno att hoppa ner och låta mig klia honom, så att Pär kan sätta sig.

Vi sitter i Sjömanskyrkans gamla tegelbyggnad vid Stigbergstorget. Framför oss står en elorgel och en samling tjock-tv-apparater. På väggen hänger Frankenstein och en discokula ovanför ett segelfartyg i sjögång. En gång hängde det en pampig kristallkrona här i rummet också, men nästan alla kupor gick sönder när någon råkade dra en kontrabas i den.

Paret har turnerat i åratal som den smått ikoniska duon Next Stop: Horizon. I Aftonbladets intervju från 2016 fick Pär frågan om vad de ville ge lyssnaren.

– En liten bit av oss själva.

Jag är här kanske mest för att prata om Skeppet. Men redan innan jag smakat på kaffet förstår jag var samtalet kommer att landa. Skeppet är kanske ett nytt sätt för Jenny och Pär att ge en liten bit av sig själva?

Det hela började en höstkväll 2020. Jenny jobbade inom Svenska kyrkan och hade fått höra att de skulle hyra Sjömanskyrkan, men inte behövde alla lokaler. Så hon och Pär fick låna en nyckel.

De gick dit sent på kvällen, tittade runt på nedervåningen och gick uppför trappan. Genom hallen, och så kom de för första gången in i den stora salen och bara…

– Vad är det här?

Pär ser fortfarande häpen ut när han berättar. Tänk att det fanns en sådan lokal här, mitt i Majorna!

Drömmarna om någon form av kulturverksamhet hade de burit med sig länge. De hade anordnat konserter i Matteuskyrkan, Pär drev en studio. Men den där höstkvällen verkar det som att drömmarna hittade sig ett bo.

Okej, men vad var det ni ville då, undrar jag? Vad var visionen egentligen? Var det att skapa en riktigt bra livescen?

Ja, precis så.

Det jag tänker på, själv, är hur det är att stå i publiken. Men Pär och Jennys perspektiv börjar i en annan ände.

Under turnéerna med sitt band har de spelat på massor av olika ställen. Vissa som känts unika och genuina. Och andra där de tänkt:

– Vi skulle ju kunna rodda sånt här mycket, mycket bättre själva.

På Skeppet skulle artisterna känna sig välkomna och omhändertagna. Och de ville ha bäst ljud i stan. Pär har byggt ihop studion med scenen, steg för steg. Konserterna går att spela in och salen går att använda som inspelningsrum.

– Jag tycker det är skitkul att bara hålla på och tänka på hur man kan bygga det där systemet.

Med 300 personer i salen kan det bli ordentligt tryck utan att närheten går förlorad. Men ljudet var en sak. Att få huset att kännas som deras var en annan.

Jenny berättar om tidiga uthyrningar där arrangörerna tog över.

– Vi ägde inte situationen och det var en skitjobbig känsla.

De ändrade upplägget. Man hyr scenen. Inte hela stället.

Vilka de själva vill boka går inte att ringa in med en enda musikgenre. Pär kallar det ”någon slags indiebredd”. Jenny berättar om artister de tackat nej till.

Samtidigt händer det att de tar in något som de tror kommer att sälja bra, även utanför älsklingsgenren. Någonstans måste det gå ihop också.

Redan när de ordnade konserter i Matteuskyrkan blev ekonomin en utmaning. Jenny berättar att de kunde betala artisterna, men inte sig själva för arbetet med att boka och producera kvällarna.

En konsert kunde alltså gå runt så länge man lät bli att räkna den egna arbetstiden. På Skeppet blev baren en del av lösningen. Men för att ha bar behövde man på den tiden ha restaurang.

Restaurangen var från början mest något de behövde ha, ett nödvändigt ont, berättar Pär. Nu har de ett kök och en restaurang de är otroligt stolta över.

Samtalen rör sig tillbaka till scenen, musiken och skapandet. Själv har jag också gjort lite musik, berättar jag. Det låter kanske som ett märkligt påstående från någon som är fullständigt omusikalisk, men jag har lekt med AI tillsammans med min son. Min upplevelse är att jag får tillgång till ett skapande som inte var tillgängligt för mig innan.

Så Jenny frågar:

– Är det du som gör det då? Känner du att det är du som gör det?

Det är det ju. Eller det är det inte. Eller är det det? Det känns som att jag skapar något, men har jag gjort det egentligen? Jag famlar mig fram i en förklaring utan att riktigt veta vad jag själv tänker.

– Vad är det kreativa i det?

Det är en rimlig fråga, även om jag gärna vill ha kvar min lilla poäng. För Jenny har själva skapandet ett värde. Pär är inne på samma sak. Att göra något får ta tid, vara svårt och krångligt.

– En poäng med att finnas till är ju att göra saker.

Samtidigt. I mitt andra yrkesliv, där jag jobbar med ekonomi, är det svårt att förhålla sig så fritt till effektiviteten. Konkurrenterna använder AI. Gör vi inte jobbet snabbare och billigare kan kunderna välja någon annan. Jag kan fundera på vad utvecklingen gör med oss, men jag behöver också förhålla mig till den.

Hur tänker de kring det? De driver ju också ett företag.

Pär vänder sig mot kravet på att hela tiden effektivisera. Och mot föreställningen att det aldrig riktigt räcker. Har man fått en verksamhet att fungera ska den bli större, ge mer överskott, bli något man kan investera vidare.

Jenny har egentligen inget problem med pengar, säger hon. Hon vill inte leva utanför samhället. Men hon har en känsla för vad som gör livet värt att leva.

– Poängen är bara att ordna en tillvaro som känns meningsfull och värdefull och som kan fungera över tid, säger Pär.

När vi kommer tillbaka till musiken pratar vi om vad som egentligen gör en konsert bra. Jag berättar om när jag såg Iron & Wine på Pustervik. Ensam med en gitarr, utan något band. Verkade först helt oförberedd, men han bad publiken ropa ut låtar och spelade dem. Någon önskade en obskyr B-sida och han verkade själv förvånad över att någon ens kände till den.

Det hade kunnat bli ganska torftigt. Istället sitter den där spelningen kvar.

Pär känner igen det. Han har svårt för konserter med så mycket backtracks att han lika gärna hade kunnat se det på en skärm.

– För jag känner inte att du är här.

Det är människorna bakom musiken han vill åt. Samspelet med publiken. Att något händer i rummet.

Som när The Magic Numbers spelade på Skeppet. Eller när Tomas Öberg från bob hund sjöng på femårsjubileet, kompad av husbandet Lowdown.

Pär berättar om hur han kan smyga upp på läktaren en sådan kväll. Helt fullt med folk. Ett jättebra band på scenen.

– What? Vad är det som händer liksom?

– Då är man ju stolt.

Redaktionell upplysning: Skeppet är en av Majpostens partners. De betalar för annonsering, men har inget inflytande över innehållet i artikeltexter.

Bus eller godis, men vilken dag? Spökdräkten är kanske klar. Men när ska den användas? Halloween är ingen helgdag i Sverige och någon fast regel finns inte, men vanligast är den 31 oktober oavsett veckodag. I år lördag. Köp ändå hem godiset i dag, ifall de första små monstren ringer på redan i morgon.

Och till er som går: en pumpa utanför eller en pyntad dörr är ett bra tecken på att någon vill vara med. Då slipper både barn och grannar gissa. TV4 frågade en traditionsexpert.

Ljusen får ta plats på Västra kyrkogården. På lördag kommer många för att minnas någon och tända ljus. Därför stängs en del vägar, främst nedanför minnes- och askgravlundarna, från kl 10 till söndag förmiddag. Kör du bil går huvudentrén fortfarande att använda; avstängningen börjar vid S:t Matteus kapell. Personal hjälper till kl 11–18 och bjuder på kaffe, saft och kakor.

I Sankt Lukas kapell finns också en stund att slå sig ner. Masthuggs församling ordnar musik och tankar om sorg och saknad kl 13, 14, 15 och 16. För barnen blir det en annan ingång till de stora frågorna: berättelsen om det döda biet Bertil, cirka 20 minuter kl 13.30, 14.30, 15.30 och 16.30. Begravningssamfällighetens information.

Inför alla helgons dag får döden en egen samtalstimme. Prästerna Karin Ulfheden och Pontus Bäckström delar tankar om döden, döendet, sorgen och livsmodet i Carl Johans församlings samtalsserie Å andra sidan.

Carl Johans kyrka vid Carl Johans kyrkoplan. Församlingens kalender.

Beatles kan man ju ha hört några gånger. Mölnlycke Storband ger låtarna funk och swing, ibland så att de knappt känns igen. Patrik Ingelsten och Maria Lansenfeldt sjunger, och ett quiz med lagom lätta Beatlesfrågor ger minnet något att arbeta med också.

Maj12:an, Varholmsgatan 12. 200 kr, student 100 kr, gratis upp till 15 år. Betala med Swish i förköp eller i dörren. Maj12:ans konserter.

Dragspel, flöjt och bouzouki får trängas med punken när Finnegan's Hell firar sitt femte album, Glorious Mess. Irländska folkmelodier med ordentligt med fart i. Före dem spelar Kungsbackas The Riptide Rats instrumental surfrock med western och skramliga gitarrer i blodet.

Fyrens Ölkafé. 200 kr. Biljetter.

En vägg, färg och plats att prova sig fram. På Grafflördag får 13–19-åringar måla, rita, trycka och spraya med graffiti och street art som utgångspunkt. Material finns; ta kläder som tål färg. Vid uppehåll är det graffitiväggen Draken som gäller, vid regn fortsätter skapandet inne i Verkstan. Du behöver inte ha provat förut.

Röda Sten Konsthall, Röda Sten 1. Gratis drop-in, ingen bokning. Om Grafflördag.

Mörka ljudlandskap kan också ha melodier att hålla i. BAST möter Comfort Module på Fyren, där de senares nya skiva The Close rör sig mellan hårda elektroniska rytmer, alternativ rock och sköra ballader. Comfort Module fick pris för årets debutalbum på Synthsläggan.

Fyrens Ölkafé. 150 kr. Biljetter.

Ditt och mitt, rättvist och orättvist. Ganska stora frågor, särskilt när man är liten. I Teater Trampolins Todeloo och Todelej försöker två bästa vänner, som också är varandras motsatser, mötas och samsas. En musikalisk familjepjäs på söndagens Barnmattan, cirka 40 minuter.

Stora scenen, Musikens Hus, ingång Djurgårdsgatan 13. 65 kr. Finns det biljetter kvar säljs de på plats från 12.15. Biljetter.

Vad skulle en maskin för ilska se ut som? Eller en som tillverkar glädje? På Röda Stens Känslomaskiner får gamla konservburkar, tangentbord och rör bli byggmaterial när barnen känner efter och uppfinner.

Verkstan, Röda Sten Konsthall, Röda Sten 1. Drop-in från 3 år tillsammans med en vuxen, från 10 år går det bra att komma själv. Gratis för barn och unga, för vuxna ingår verkstaden i entrén. Om Söndagsverkstan.

En stel måndagskropp behöver inte vara ett hinder här. Papa Theo från Ghana leder dans till glad, svängande afrikansk musik i Bönesalen, högst upp i Musikens Hus. Du behöver inte ha dansat förut.

Bönesalen, Musikens Hus, Djurgårdsgatan 13. Drop-in, 100 kr per gång. Om dansen.

En huvudlös karl och en försvunnen ärtsoppa. I fönstren på Gavanna, Gamla Majgrabbars hus på Pölgatan 9, lyser det halloween. I Vad händer i Majorna delas också gamla majbors spökhistorier ur föreningens arkiv: en huvudlös karl på vägen från Karl Johans kyrka ner mot sjön, och en gubbe i västra stadsdelarna vars ärtsoppa försvann medan han läste tidningen. Två gånger. Huvudlösa karlar i all ära, men inte ens lunchen fick man alltså ha i fred. Inlägget med historierna.

En anledning till att gå in i ett karaokerum utan att sjunga. På lördag 31 oktober kl 13–17 ordnar Chapmans Lycka och Sångfågeln Viiin-tage. Kajskjul46 fyller stora karaokerummet med loppisfynd; i de andra väntar second hand-kläder, handgjorda smycken och konst. Loppisrunda med vinpaus, om man vill. Tatuerare och DJ finns på plats. Sångfågelns inlägg.

Koll på Majorna. Varje torsdag.