Majposten är ett gratis veckobrev om Majorna.
Koll på Majorna. Varje torsdag.

Lina Wedlin Busck ser gamla framtidsdrömmar i Majornas hus. När vi träffas blir det ett samtal om människorna som bor här, om ett ganska speciellt yrke och om behovet att ibland bara få komma ut och gräva.

Intervjun är nästan över. Jag har suttit och pratat med Lina Wedlin Busck i närmare en och en halv timme för att kunna skriva det här porträttet. Då slår det mig att vi inte har nämnt ett enda slutpris, någon rekordförsäljning eller något annat sådant som man kanske förväntar sig att en mäklare ska återkomma till.

Visst, jag är inte här för att fråga om sådant. Men det har inte kommit på tal ändå. Däremot har vi hunnit prata om hur arkitekturen i Majorna skvallrar om olika tiders framtidshopp, om att kombinera mäklaryrket med familjeliv och om behovet av att få gräva.

Linas pappa växte upp på Jordhyttegatan i Sandarna. Själv växte hon upp i Partille, men med farmodern kvar i Majorna fanns det alltid en anledning att komma hit. Redan som barn blev Majorna en plats att längta till.

Sedan 2011 bor hon med sin familj i Gamla Masthugget. Hon har arbetat som mäklare sedan 2009.

Jag frågar hur hon tycker att Majorna och människorna som bor här har förändrats under den tiden.

Svaret blir inte riktigt vad jag förväntat mig. Lina upplever nämligen att förvånansvärt lite har förändrats. Visst har lägenheterna blivit dyrare och köparnas krav kanske högre, men det gäller ju bostadsmarknaden i stort. Hon ser ingen tydlig förändring i vilka människor som söker sig till Majorna.

I stället återkommer hon till hur trevliga människorna här är. Nästan alla, både köpare och säljare.

När hon ska beskriva Majorna i stort pratar hon om en väldigt blandad stadsdel. Men mitt i resonemanget hejdar hon sig lite. För visst är Majorna egentligen ganska homogent?

Jag känner så väl igen mig i det här. Jag har själv många gånger beskrivit Majorna som blandat, men fått mothugg om att det ju “för tusan nästan går att se på folk” om de kommer härifrån.

Och det ligger något i det. Vi har en ganska tydlig gemensam identitet. Samtidigt finns en väldig blandning av gamla och unga, människor med olika ekonomiska förutsättningar, villor och lägenheter, hyresrätter och bostadsrätter.

För mig är Majorna både blandat och homogent samtidigt, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på hur. Kanske är det just husen som gör den här blandningen möjlig?

För när vi kommer in på arkitekturen händer något med samtalet. Lina lutar sig framåt, pratar med ännu mer inlevelse. Det märks att det här är ett hjärteämne.

Det som fångar mig allra mest är att hennes arkitekturintresse inte riktigt är vad jag hade väntat mig. För det handlar i grunden om människor.

Lina beskriver hur varje tidsepoks byggande vittnar om den tidens framtidstro. Hur man kan se i arkitekturen vad människor förr trodde att livet skulle se ut som idag, och hur man försökte bygga för att göra den framtiden så bra som möjligt. Vilket är ett genuint vackert sätt att betrakta en stadsdel.

Tänk på Kungsladugård, där trädgårdsstadens idéer fick prägla planeringen med grönska och gårdar mellan husen. Eller funktionalismens Sandarna, där ljus och luft blev viktiga ideal när man skulle bygga moderna bostäder.

Man kan ha vilka åsikter som helst om estetik och om husen blev särskilt lyckade. Framtiden blev ju inte alltid som man tänkt sig heller. Men det finns något fint i att någon en gång byggde dem med en förhoppning om ett bättre sätt att leva.

Och Majorna har verkligen hus från så många olika tider. Från Gathenhielmska huset på 1700-talet, via landshövdingehusen och funkisen, till efterkrigstidens bostadsområden och dagens nyproduktion.

För att få lite spets i samtalet skjuter jag in Fixfabriken, ett av de större nybyggnadsprojekten i Majorna på senare år. Jag räknar med att få en sågning jag kan citera.

Men där får jag fel.

Lina är positiv. Hon uppskattar att husen har olika höjd och hur man försökt bevara något av platsens historia. Teglet, fabrikskänslan och detaljerna som påminner om vad som tidigare fanns här.

Någonstans handlar det om att ha respekt för platsen man bygger på.

Linas kärlek till Majorna verkar alltså inte handla om någon särskild byggnadsstil eller ett visst årtionde. Hon uppskattar att så många olika tider får finnas sida vid sida, där varje generation har lämnat sina egna spår.

Linas fascination för människorna bakom husen återkommer när vi pratar om hennes arbete. Hon beskriver det som ett privilegium att få kliva in i någon annans hem. Och att dessutom få göra det med ett förtroende från människor som många gånger befinner sig mitt i en stor förändring i livet.

Samtidigt beskriver Lina en bransch som blivit hårdare. Konkurrensen mellan mäklare har ökat, de flesta arbetar på provision och många kör stenhårt under några intensiva år för att sedan byta bana.

Lina har själv arbetat med mäkleri under en stor del av sitt vuxna liv. Det var inte någon barndomsdröm, men inte heller något hon bara snubblade in i.

Efter olika ströjobb kände hon sig vilsen och visste inte riktigt vad hon ville göra. Hon och en god vän satte sig ner och försökte reda ut vad hon var bra på, vad hon tyckte om och vilket yrke som skulle kunna passa. De landade i mäklare. Ett yrke där hennes intresse för arkitektur och människor kunde få plats.

Hon och Blanche Widström, som hon driver Kvarteret tillsammans med, har också velat hitta ett sätt att arbeta som håller över tid.

För trots alla möten med människor kan mäklaryrket bli ganska ensamt. Man ansvarar för sina egna uppdrag och arbetar mycket på egen hand. Lina och Blanche ville i stället kunna samarbeta på riktigt.

Idag är de ofta båda två på visningarna och delar på mycket av arbetet. Blanche är duktig på inredning, snickeri och byggnadsteknik medan Lina gärna skriver och producerar texter.

Att hitta ett gemensamt arbetssätt gick inte helt friktionsfritt i början. Men numera beskriver Lina dem snarare som ett gammalt gift par som känner varandra och vet var de har varandra.

De har också satt upp egna regler för hur jobbet ska få ta plats i livet. Till exempel har de aldrig visningar på lördagar. Då är det familjedag.

Kvällsmöten försöker de samla till en eller ett par dagar i veckan. På fredagar arbetar både Lina och Blanche oftast hemifrån.

Det är kanske inga särskilt märkvärdiga regler. Men i ett yrke där det är lätt att vara tillgänglig jämt har de valt att sätta sina egna gränser.

Och vad gör då Lina när hon inte arbetar?

Gräver.

Va? Undrar jag, gräver?

Hon beskriver sig som otålig. Hon tycker väldigt mycket om att skriva och formulera texter, men förr eller senare kommer behovet av att göra något med händerna. Helst vill hon ut och gräva i jorden.

Hemma i Gamla Masthugget finns möjlighet att hålla på med innergården. Och på landet har familjen ett sommarställe där det finns desto mer plats för trädgårdsarbete.

Själva huset är på 15 kvadratmeter.

Femton. För en familj.

När jag är på väg att gå kommer vi in på skillnaden mellan yrkesrollen och personen bakom. Lina berättar att hennes man och barn ibland skrattar åt henne när hon pratar i telefon. De känner direkt igen när hon plockar fram sin mäklarröst.

Jag funderar på det när jag går därifrån. Kanske har jag hört den vid något enstaka tillfälle under samtalet, men det är inte den jag kommer att minnas.

Men så har vi ju knappt pratat om att sälja bostäder heller.

Ekedal försvinner som spårvagnshållplats 13 december. När längre spårvagnar börjar gå på linje 4, 9 och 12 slutar spårvagnarna att stanna vid Ekedal och Lana, där avstånden till närmaste hållplats är korta. Från Ekedal är det cirka 250 meter till Godhemsgatan och cirka 650 meter till Majvallen, skriver Västtrafik. Västtrafiks pressmeddelande.

Nattligt spårarbete på två ställen. Mellan 15 och 23 oktober arbetar staden nattetid, kl. 21–05, på Karl Johansgatan vid Jaegerdorffsplatsen. Spårvagnarna påverkas inte, men bussarna mot Järnvågen/Masthugget får en annan körväg 18–23 oktober, kl. 21–05. Läs om Jaegerdorffsplatsen.

Den 18–21 oktober arbetar staden också nattetid på Kungsladugårdsgatan, kl. 22–04. Där påverkas inte heller spårvagnarna. Båda arbetena kan ibland bullra. Läs om Kungsladugårdsgatan.

Bygglov för fasadändring på Dalheimers hus. Staden har beviljat bygglov för en fasadändring, men kungörelsen beskriver inte vad den gäller. Huset renoveras och planeras vara klart hösten 2028. Verksamheterna finns under tiden på Kustgatan 10. Projektsidan, kungörelsen (sök på SBN 2026-004894).

Nyvalda fullmäktige tar över i dag. Ledamöterna som valdes i september sitter från och med 15 oktober, enligt kommunallagen. Det nya kommunfullmäktige sammanträder första gången torsdag 29 oktober i Börsenhuset. Mötet är öppet för åhörare och sänds på webben. Sammanträdesdagar och webbsändning.

I Att fly från Sverige följer en dokumentärfilmare sin mammas sista dagar i Sverige efter ett utvisningsbeslut. Det är en av sex kortdokumentärer från Göteborg och Västra Götaland som visas på Doc Lounge Locals. Under kvällen blir det samtal med regissörerna och inbjudna gäster.

Skeppet GBG, Amerikagatan 2. 120 kr, student och pensionär 100 kr. 18 år. Biljetter via Billetto.

Tidskriften Islossning släpper sitt andra nummer och håller releasefest tillsammans med Katastrof. Det blir uppläsningar, performance, musik och tatuering, och kvällen avslutas med band. Scenprogrammet börjar klockan 20.

Oceanen, Stigbergstorget 8. Fri entré.

Chad Wackerman, Ray White och Scott Thunes spelade med Frank Zappa på 1980-talet. Nu framför de hans musik med Banned from Utopia, och Mats/Morgan spelar förband. Konserten är flyttad från 2025, så biljetter till det tidigare datumet gäller.

Musikens Hus, Stora scenen, ingång Djurgårdsgatan 13. Från 540 kr inklusive avgift vid förköp. 18 år.

Två instrumentala band spelar på Fyren på lördag. Orsak:Oslo blandar postrock och psykedelisk rock, medan Henchlock varvar tunga gitarriff med fri improvisation.

Fyrens Ölkafé, Stigbergstorget 1. 150 kr enligt arrangören. 18 år. Biljetter via Tickster.

På söndagens verkstad målar barnen med sockerlösning och vattenfärg, så att färgerna flyter ut över papperet. Inga förkunskaper behövs.

Verkstan, Röda Sten Konsthall, Röda Sten 1. Drop-in från 3 år tillsammans med en vuxen, från 10 år går det bra att komma själv. Gratis för barn och unga, för vuxna ingår verkstaden i entrén.

Kören Vox Carl Johan och Brunnsbo Musikklassers Gosskör framför Carl Orffs Carmina Burana, med solister, två pianister och en stor slagverksensemble.

Carl Johans kyrka, Carl Johans kyrkoplan 1. 105 kr inklusive avgift. Biljetter via Billetto.

Olle Häggström, professor i matematisk statistik på Chalmers, menar att kapplöpningen mellan de stora AI-företagen kan ge stora risker för samhället. På biblioteket berättar han varför vi behöver hantera AI annorlunda.

Majornas bibliotek, Chapmans torg 5. Gratis, men platserna är begränsade. Biljetter delas ut på biblioteket sedan 13 oktober.

Piano, bas och trummor, med rötter i samba-jazz och brasiliansk musik från 70-talet. Caixa Cubo består av tre musiker från São Paulo som har spelat tillsammans i över tio år. Konserten sker i samarbete med Knutpunkt.

Utopia Jazz, Karl Johansgatan 6. Fri entré, biljetten gäller bara entré. Bord bokas via utopiajazz.com.

Fotografen och dykaren Martin Almqvist har fotograferat fjorton arter av valar och delfiner under omkring 1 500 dyk. På onsdag visar han bilderna och berättar om havets levande varelser.

Sjöfartsmuseet Akvariet, Karl Johansgatan 1–3, Ostindiesalen. Ingår i entrébiljetten, fri entré under 20 år eller med Mecenatkort. Begränsat antal platser. Boka plats och kom senast tio minuter före start. Obokade platser släpps i mån av tillgång.

Duon Indocelandic tar sig an isländsk och indisk folkmusik med sitar och elgitarr. De hoppar in efter att Älvefärd fått ställa in sin spelning.

Kafé Dalheimers, Kustgatan 10. Gratis, men du måste anmäla dig. Anmälan ligger kvar under Älvefärds namn på Dalheimers sida.

Bluesbandet bildades 1996 och firar trettio år med Lollo Gardtman och Knut Reiersrud som gäster. För jubileumskvällen förstärks bandet också med saxofon, trumpet och piano.

Musikens Hus, Stora scenen, ingång Djurgårdsgatan 13. 370 kr inklusive avgift vid förköp, 320 kr för medlemmar i Göteborgs bluesförening (visa medlemskortet i entrén). 18 år.

Lunch för 75 kronor på Chapmans Lycka. Fredag 16 oktober startar Chapmans Lycka på Karl Johansgatan 86 "Fattigaste fredagen i månaden": lunch för 75 kr med kaffe och fika, kl 11.30–13.30. På menyn står vichyssoise, fransk lök- och potatissoppa med pancetta eller krutonger, med nybakat bröd och comté. Idén kommer från Sebastian Popescu, som fick den under en resa, skriver Karin på Chapmans Lycka till Majposten.

We & Deli har stängt för ägarbyte. En lapp i fönstret på Allmänna vägen säger att det är stängt på grund av ägarbyte, skriver två läsare. Vem som tar över har vi inte fått fram än. Vet du mer får du gärna svara på mejlet.

168 flipperspelare på Sockerbruket. Bruket Pinball Open, som tog över Redstones flipperhall förra veckan, samlade 168 tävlande från bland annat Nederländerna, Norge, Finland, Danmark, Tyskland och Polen. Pia från Redstone vann damtävlingen, skriver Redstone.

Koll på Majorna. Varje torsdag.